Försten ut i familjen att få vaccin var Alfred. Stackarn är så spruträdd, han började grina långt innan sticket kom och grinade en bra stund efter. Men när spänningen väl släppt blev han snart som vanligt och pratade med sköterskan så hon tillslut fick backa långsamt ut ur rummet. Han är så härlig när han väl kommer igång. Efter sticket var det bara att åka iväg till maxi och köpa en utlovad liten present som jag i ett svagt ögonblick utlovat. Nu ligger han iallafall genomsvettig i sin säng och sover och jag sitter och överväger om jag ska lyfta in honom till oss så jag kan ha koll på hur han mår under natten.
Min kväll har spenderats i Sandared på föräldramöte på mitt dagis. Känns oerhört konstigt att hålla i ett möte när jag inte varit på jobbet på 10 dagar och tankarna har inte direkt heller haft sitt fokus där. Kände mig ungefär lika vimsig som de andra föräldrarna som satt där och pratade om sina barn, som är lika gamla som Klara, och jag kände att jag hade mer gemensamt med dem än i min yrkesroll och fick verkligen konsentrera mig för att hålla mig någorlunda proffisionell. Hoppas jag inte framstod som lika vimsig som jag var, det räcker ju att vara den där fröken som aldrig är där.
Fröken här eller där. Viktigaste är väl att du var på plats. Kräm
SvaraRaderaHeja Alfred förresten. Jag tyckte också det var läskigt med spruta.
SvaraRadera